PLATTA PÅ MARK

 

I Sverige är grunder av typen platta på mark inte lika vanliga som i varmare länder, på grund av risken för tjälhävning i kallt klimat. Det föreligger även risk för fuktskador om inte byggnationen gjorts på rätt sätt.

 

 

1. Syll

2. Motverkar köldbrygga

3. Armerad betongplatta
4. Armerad betongbalk

5. Tjälisolering

6. Dräneringsrör
7. Fiberduk

8. Makadam

9. Cellplastform

10. Sylltätning

11. Cellplast

 

I äldre konstruktioner med platta på mark är fuktskador ett vanligt problem. Detta beror oftast på att grundisoleringen lades direkt ovanpå betongen, samt att trä gjutits in för fäste av golvreglar eller väggsyllar. Markfukt kondenserade då upp mot isoleringen och spreds till golv och väggar.

Även i dåligt tätade våtutrymmen kommer vatten lätt under golvbeläggningen, där de ger upphov till mögel eller rötskador. Bristande dränering kan också orsaka fuktproblem i byggnader med platta på mark.

Då trä kan vara gjutet direkt i betongen skadas lätt syllar på inner- eller yttervägg, vilket är både kostsamt och svårt att åtgärda. Det är viktigt att vatten ej når betongplattan, då detta skulle absorberas och bindas som fukt. Man skall därför vara noggrann med att låta betongen få torka ordentligt vid gjutning vid nybygge, samt att undersöka markens egenskaper i förväg.

Vid moderna nybyggen placeras grundisoleringen under betongen i stället för ovanför. Golvvärme används med fördel i platta på mark, vilket minskar risken för kondensation.