HÄR FINNS RADON

 

Radon i bostäder kan komma från tre olika källor:

• Marken under och runt om huset
• Byggnadsmaterialet
• Vatten som används i hushållet

Marken
Marken är den vanligaste radonkällan. Många kommuner har undersökt radonsituationen. Kontakta hälso- och miljökontoret eller motsvarande hos din kommun för en mer detaljerad information.

Byggnadsmaterial
Alla byggnadsmaterial som är baserade på sten (till exempel betong, tegel, lättbetong) innehåller radium och avger därför radon. Normalt är radiumhalten så liten att radonavgången är betydelselös, men det finns undantag. Ett sådant är alunskifferbaserad lättbetong, s.k. blåbetong, som användes från 1929 till slutet av 1970-talet. Blåbetong i både ytter- och innerväggar samt bjälklag kan ge radongashalter uppåt 1 000 Bq/m3, när luftväxlingen är dålig. I dag tillverkas inte byggnadsmaterial med så hög radiumhalt att det skulle kunna utgöra någon nämnvärd radonrisk.

 

 

Den blå nyansen på blåbetongen kan variera. Här är två exempel.

Läs mer om blåbetong på SSI:s webbplats

 

Vatten
Det är ovanligt med höga radonhalter i kommunalt hushållsvatten. Men vatten från bergborrade brunnar eller från kallkällor kan innehålla radon. När radonhaltigt vatten tappas upp eller används i tvätt- eller diskmaskiner avgår en stor del av radonet till inomhusluften. En tumregel säger att en radonhalt i vatten på 1 000 Bq/l ger ett tillskott på cirka 100 Bq/m3 till inomhusluften. Riskerna med att dricka radonhaltigt vatten är små. Radon som man dricker tas upp i magsäcken och transporteras ut i kroppen. Den största delen andas man ut inom en timme.

Läs mer på Livsmedelsverkets och SSI:s webbplatser